Blogg 123 Ni har väl röstat i kyrkovalet
Vår eventuellt blivande stadsminister, vår kulturminister och tillika kyrkominister och vår jämställdhetsminister rumlar om med den demokratiska, folkliga och feministiska ikonen Mikael Bindefeld på hans femtioårsdag. Vem kunde tro att han är femtio år. Han ser minst ut som om vore han sjuttiofem med ett antal lyftningar bakom sig.
Detta har väckt ont blod eftersom det sker på självaste valdagen till kyrkovalet, där hela 10 % av de fem millioner röstberättigade förväntas följa sitt samvetes röst, eller kanske eventuellt någon Gudomlig ingivelse och rösta på vem som skall bestämma om hur tillgångarna skall fördelas, samt om man skall få viga homosexuella eller inte.
Om Gud hade funnits, hade han antagligen ingripit med ett gigantiskt valfusk. Alternativet är annars att han resignerat accepterat att hans kyrka i Sverige får mindre och mindre med hans lära att göra, men den blir mer och mer modern.
Så ni som eventuellt tror på den levande Guden, eller ni av dumhet, slöhet eller obeslutsamhet ännu inte har gått ur kyrkan, gack och rösta innan det är för sent. Vem vet, ni kan kanske rösta om att få evigt liv. Gud bryr sig inte för han finns inte, men det är ingen hejd på vad kyrkan kan göra, och kan dom inte fixa evigt liv, kan dom alltid ställa upp med en krisgrupp.
9:09 PM
[7 kommentarer]
Blogg 122 Zlatan
Vad har Zlatan och Heikki Vesa gemensamt?
Svar, de uppträder numera varje dag i tidningen Expressen.
Heikki Vesa finns antagligen inte utan är förmodligen ett datorprogram, som spottar ur sig dagliga horoskop, och då och då en faktura som Expressen betalar. De läsare som slösar sin dyrbara tid på jorden med att läsa Heikkis smörja får väl skylla sig skälva, världen vill ju som bekant låta sig luras.
Skriverierna om Zlatan är desto besynnerligare. Han är i högsta grad en fysiskt levande person, men även om han är en aktiv fotbollsspelare av världsklass, är det svårt att inse att han dagligen skall finnas i tidningen med en rapport om vad han gör, har gjort, skall göra eller förväntas inte göra den närmaste tiden. Det verkar på mig närmast maniskt att skriva så mycket nonsens om en stackars människa som Expressen gör. Vad är tanken bakom detta. Har Zlatan blivit för Expressen vad kungahuset är för Svensk Damtidning, eller finns det faktiskt ett så groteskt intresse för vad Zlatan gör eller inte gör hos de förväntade tidningsköparna?
Jag har alltid ansett att sportjournalistik är en lägre form av tidningsverksamhet där man rapporterar mycket förväntade händelser som stora och märkvärdiga nyheter, och detta samtidigt som man repeterar händelser som de flesta känner till från tidigare helt ointressanta idrottsliga uppgörelser. Att utöva idrott för sitt eget bästa är naturligtvis både nyttigt och roligt om man har det intresset, men alternativet att den skränande hopen vrålande stör den allmänna ordningen med slagsmål och upplopp i samband med till exempel fotbollsmatcher där eventuellt Zlatan är med, är nedslående och förfärligt. En annan betydligt oskyldigare avart är när kallenderbitande idrottsreportrar skriver sina floskler, eller TV reportrarna som ser ut som nyduschad niveareklam med sina färgglada kavajer och illa matchade slipsar flåsande rapporterar dessa ickenyheter. Det är inte konstigt att man misströstar. All denna improduktiva tid och alla resurser som slukas måste rimligtvis bidra till den globala uppvärmningen i inte oväsentlig grad.
Mitt förslag till Expressen för att göra det billigare och enklare och samtidigt också bidra till att sänka jordens temperaturen är, att när kreativiteten hos idrottsreportrarna tryter i vad gäller Zlatans görande och låtande, vidta följande åtgärd.
Engagera Heikkis dator, och låt det spotta ur sig en daglig krönika om Zlatan samtidigt med horoskopet. Om det är sant eller inte har ingen betydelse, bara det står något. I dag tycks regeln vara: Ju dummare desto bättre. Jag tror inte Heikki i det fallet är ett nerköp.
6:50 PM
[3 kommentarer]
Blogg 121 När det sket sig för Unilever
Någon på marknadsavdelningen på Unilever fick en snilleblixt, och måste ha resonerat sig fram till följande:
Unilever behöver förbättra sin image, så att företaget framstår som naturnära med nyttiga och läckra produkter komna från naturliga och hälsosamma råvaror.
För att få denna framtoning, skall man sponsra kocklandslaget, där exceptionella råvaror under mästerliga händer förvandlas till fantastiska matkonstverk och små veritabla under av avancerad kokkonst.
Det finns ett krux, och det är att Unilever är signifikant med margarin. Margarinet skapades på Napoleon III tid som ett ersättningsmedel för smör, och från början användes djurtalg i konkurrens med tvåltillverkning. Numera använder man vegetabiliska oljor, som i vissa fall härdas och bildar transfetter som betraktas som ytterligt suspekt.
Alla kockar med självaktning använder smör i köket och betraktar Unilever som sponsor ungefär som om ett idrottsförbund skulle sponsras av ett läkemedelsföretag som tillverkar anabola steroider. Högljudda protester från kockarna har inneburit att Unilevers egen Goebbels har trätt fram och förklarat att samarbetet är avslutat.
Va fan tänkte marknadsföraren på Unilever på egentligen?
Är detta ännu ett vackert exempel på perverterad marknadsföring, eller är det helt enkelt järnsläpp?
11:22 PM
[6 kommentarer]
