Blogg 71 Om åklagare
En kort notis i tidningen berättar följande:
En inbrottstjuv i Halmstad som brutit sig in hos en 87-årig kvinna ertappas på bar gärning och grips och sätts i arrest.
Han är naturligtvis inte någon söndagsskollärare ute på sitt första avsteg från den lagliga smala vägen utan han har mer på sitt samvete. För ett antal av dessa förseelser blir han dömd, dock inte för det som han blivit ertappad och gripen för, eftersom åklagaren, hör och häpna, inte tyckte att det var mödan värt att slutföra just den utredningen.
Nu inträffar följande. Eftersom tjuven har blivit frihetsberövad för ett brott som han sedan inte blir dömd för, får han 5000 kronor i skadestånd av staten. Till yttermera visso innebär det att den drabbade 87-åriga damen inte kan få något skadestånd eftersom det, på grund av detta geni till åklagare, inte finns någon dömd gärningsman, på trotts att en sådan togs på bar gärning.
Om det som står i tidningen stämmer borde tre saker hända:
1. Åklagaren borde få betala de 5000 kronorna ur egen ficka
2. Åklagaren borde få betala den gamla damen skadestånd ur egen ficka
3. Åklagaren borde få sparken.
Inget av detta kommer att hända. I stället kommer åklagaren att skylla på en alldeles för hög arbetsbelastning och kräva mer resurser alternativt högre lön. Åklagarnas fackliga representant kommer att skylla på politikerna och justitieministern som inte förstår problemets hela vidd. En krisgrupp med en präst, en psykolog och en frivillig som är långtidssjukskriven efter att ha gått in i väggen, kommer att anmäla sig för att ta hand om den mobbade åklagaren och tjuven, som förmodligen redan är ute på sin första permission, skrattar hela vägen till bankomaten.
Och den gamla damen, hon undrar naturligtvis om hon överhuvudtaget har upplevt detta, eller om hon är en påhittad person i en novell av Franz Kafka.
Verkligheten överträffar för det mesta dikten
4:18 PM
[4 kommentarer]
