matskrantz.nu

2006-apr-24

blogg 40 Om Gnostisism och politik

Blogg 40 Om Gnosticism, och politik

I den tidiga kristna kyrkan utbröt naturligtvis snart stridigheter och tolkningsfrågor. Jesus var död, och nu gällde det att få ihop en fortsättning. Lärjungarna spreds för himmelens vindar, och myterna odlades. Paulus skrider då in på scenen. Denne man var ett organisatoriskt geni, och han reste oförtröttligt runt och mästrade och förmanade. Vad han fick allt ifrån kan man ju undra, själv hävdade han naturligtvis att det var Gudomlig ingivelse, men när man läser det han skrivit förefaller det att vara manschauvinistiskt allmängods med någon sorts hygglighetsstämpel i största allmänhet. Ungefär som när Peter Eriksson vill få oss att tro att vi kan hjälpa jorden att överleva genom att idiotinvestera i järnväg i hans hemkommun.
Romarna knipsade Paulus, men han hade redan sått tillräckligt med frön. Nu kommer så småningom den stora striden igång, om huruvida människorna skall stå i direkt kontakt med Gud, eller om det skall ske genom ombud. Ombuden organiserar sig i det som så småningom blir Katolska Kyrkan, och de som tror på direktkontakt utgör den s.k. gnosticismen. De senare tror på ”Gnosis” kunskap, vilket innebär att man genom leverne och handling kan komma i kontakt med den gudomliga visheten, och den ligger kanske till och med bortom Gud. Att Jesus har uppstått från de döda tror man dock inte på, och jungfrufödseln diskuterar man inte ens. Den tidiga katolska kyrkan, som åberopar Petrus som sin första Påve, vidtar mått och steg för att radera ut detta störande moment, som inte inser att kontakten med Gud endast kan ske genom särskilt utvalda ombud av präster och biskopar, vilka måste försörjas och vördas.
Så släcks människors försök att tala direkt med sin Gud i brutalitet och förföljelse, och alla som inte ställer sig till eftersättelse går en gruvlig undergång till mötes.
Luther uppbragdes över den Katolska kyrkans moraliska förfall, men i princip blev hans reformation inte den revolution som man kunde förvänta, utan Gud fick bara nya fogdar på jorden för att tillvarata hans intressen.
Pingstvännerna, som en förlängning av Hernhuterna, har dock delvis anammat det Gnostiska budskapet, att var och en står i direktkontakt med sin Gud. Följaktligen har de ingen prästutbildning, och varje församling är suverän. Det innebär att när Pastor Green spårar ur, och när församlingen i Knutby flippar, kan ingen central kyrklig byråkrat från Högsta Pingst, komma och ställa saker tillrätta.
Det befängda i ovanstående historia byggde på att människor trodde på Guds existens. Det finns inte ett enda objektivt belägg för att så är fallet, men hur många som helst att han inte finns. Alla konstiga mirakel som åberopas visar sig alltid vara önsketänkande, myter eller ren humbug. Eftersom ganska få idag lägger någon vikt vid att Gud finns, måste de människor som vill sko sig hitta på något annat. I stället för präster har vi fått ideologer, som vet bättre än vi skälva vad vi vill och vad vi behöver
Den religiösa överheten är borta. I stället har vi har börjat få en politisk överhet, som lånar alltmer drag av den forntida katolska kyrkan. Det är inte längre frågan om att dessa skall tjäna oss, utan det förefaller mer och mer som om vi är till för deras skull. Man skor sig tämligen hämningslöst med förmåner, pensioner och lönsamma uppdrag.
Vi behöver ett byte vid makten, så att platsen vid köttgrytorna inte för alltid är given.
Det kristdemokratiska partiet behövs lika lite som miljöpartiet, ty Gud är död, och miljön måste vara en angelägenhet för alla och inte bara för fantaster. Vi måste få politiker som inte står som ett prästerskap mellan oss och vårt eget samhälle.
1:08 PM [16 kommentarer]

2006-apr-15

blogg 39 Påsk

Blogg 39 Påsk

För nästan två tusen år sedan i ett litet land i Orienten, får administratören av den romerska ockupationen ett problem på halsen. De judiska undersåtarna är djupt splittrade, och det förekommer oroligheter, lönnmord, propaganda och ryktesspridning. Så här kan det inte få fortsätta. De romerska knektarna går ut och på de judiska samarbetsmännens inrådan grips en lokal upprorsmakare och religionsstiftare, vars budskap har rönt uppmärksamhet, och vars anhängarskaror vuxit oroväckande.
Han döms och avrättas tillsamman med ett par simpla rövare, och vore det inte för att några av hans anhängares kraftfullhet, fantasirikedom och fanatism intill döden, skulle antagligen denna incident inte ha väckt någon större uppmärksamhet. Sådant har hänt förr, och det händer varianter av samma hemska brutaliteter också i nutid. Med lite fantasi, kan man överföra incidenten på händelser, som sker, spökligt nog i samma region, även i dag. Den stora skillnaden är att det är svårare att påstå att det som inträffat kan knytas till en mängd övernaturliga händelser, som att solen slutar att lysa, att förlåten i templet rämnar eller, som kronan på verket, att någon efter tre dagar står upp från de döda. Kraven på faktiska bevis har stigit, och man får väl säga att världen inte längre är lika godtrogen. Fanatiska personer som med kraft och energi framför orimligheter finns det dock gott om, och människor som är beredda att gå i döden för sin tro finns det också sorgligt nog stor tillgång till.
Att Jesus har varit en historisk person finns det hyggligt belägg för. Bortsett från alla barnsliga historier om övernaturliga under i samband med födsel och uppväxt, kan det finnas trovärdighet i att han gick runt och spred budskapet om att människor skulle vara hyggliga och bete sig som folk. Att han var Guds son är heller inte omöjligt att han har hävdat, det är inte alldeles ovanligt bland människor av hans inriktning och ambition. Efter det att romarna snöpligt hade tagit honom av daga för att kväsa ett uppror i sin linda, stod han upp från de döda på tredje dagen. Detta måste man dock betrakta som mytbildning av hans överlevande anhängare, som för övrigt tycks ha klarat sig häpnadsväckande smärtfritt från romarnas ansträngning, att stoppa alla försök till protester på ett tidigt stadium.
Det är fortfarande förvånansvärt hur många människor som, förmodligen reflektionslöst, tillägnar sig alla dessa religiösa bizzarerier utan att underkasta dem den enklaste form av reflektion, huruvida den finns någon sanning i budskapet eller om det bara är en ovanligt framgångsrik marknadsföring, innan ens marknadsföringen som begrepp var uppfunnet.
Galningarna som virar sprängmedel runt magen och skaffar sig en enkel biljett till himmelriket är bara en tragisk konsekvens av det oreflekterade anammandet av religiösa orimligheter. Vi har gott om liknande resultat inom kristendomen, men lyckligtvis är dom värsta yttringarna numera mycket sällsynta, även om Knutby är en liten men dock påminnelse av hur det kan sluta.
Något att tänka på i dag är att vårt regeringsparti, som bildades för att bekämpa orättvisor, i harnesk mot kungahuset, svartrockar, utsugare, hyreshajar, penningbaroner och giriga näringsidkare, dom är idag välbetalda riksdagsmän eller ombudsmän med generösa pensionsvillkor, eller direktörer i statliga verk och monopolföretag med höga löner och bonusar, och stadsministern själv lär ha sagt att om han inte blivit politiker, ja då hade han blivit präst.
Man baxnar.
1:17 AM [9 kommentarer]

2006-apr-6

Blogg 38 Mark, Georges and Joseph

Blogg 38 Mark, Georges och Joseph.

Ungefär samtidigt levde dessa tre herrar var sitt dramatiskt liv, under vitt skilda omständigheter och med helt olika utgångspunkter. Alla tre kom att prägla sin samtid, och de kom att lämna efter sig bestående intryck.

Mark Twain föddes 1835. Efter fem år i skola, arbetade han som tryckarlärling, lots, soldat i inbördeskriget, silvergrävare samt därefter tidningsman, reseskildrare och författare. Han tog ganska tidigt ställning för de fattiga och utslagna, avskydde övergrepp, orättvisor, korruption men framförallt stora staters imperialistiska ambitioner att lägga under sig små och försvarslösa länder. Han är kanske mindre känd som en av de ledande männen i ”The Anti-Imperialist League” än som den store Amerikanske humoristen. Hans äldsta dotter var gift i Europa, och efter sin yngsta dotters och hustrus död, dog han ensam i sitt hem 74 år gammal 1910.

Georges Clemenceau föddes 1841 i nordvästra Frankrike. Hans far var läkare och politiskt aktiv republikan. Även Georges blev läkare, men kom att ägna sitt liv åt politiken. Han kom till Paris och startade tidningar, i vilka han dagligen skrev. Som borgmästare i Montmartre, fick han uppleva nederlaget mot Preussen i 1870 års krig, med därefter följande blodiga oroligheter. Med stort personligt mod utövade han ett lugnande inflytande och lyckades förhindra de värsta yttringarna av våld.
Han tog ställning i Dreyfus’ affären, genom att i sin tidning publicera Emil Zolas upprop ”Jag anklagar”, och som inrikesminister genomdrev han Frankrikes sekularisering. År 1917 blev han inkallad av sin politiske antagonist President Poincare´ för att rädda Frankrike från kollaps i det pågående första världskriget. Han lyckades mot alla odds vända krigslyckan, och ställde upp som presidentkandidat i 1920 års val. Han blev inte vald, ironiskt nog för att han ansågs ha varit för vek i fredsförhandlingarna, varvid han drog sig tillbaka för att skriva, resa och läsa. År 1929 dog han, men innan han dog sa han profetiskt att före 1940 har vi tyskarna över oss igen.

Joseph Conrad föddes i Polen 1857. Efter att hans föräldrar hade deltagit i en misslyckad resning mot den Ryska överhögheten blev de deporterade till Sibirien, där de dog. Joseph blev uppfostrad av en farbror, som lät honom som 17-åring gå till sjöss i den Franska handelsflottan. Efter en tid där, då han bland annat seglade med smugglare i Medelhavet, kom han över till Engelska handelsflottan. Där läste han så småningom till sjökapten, och seglade därefter runt hela jorden i olika befattningar. Han tog arbete som kapten på en liten flodångare på Kongofloden, och då om inte förr gick det upp för honom vilka orättfärdigheter som begicks i civilisationens namn. År 1902 kom hans bok ”Mörkrets Hjärta” ut, och den bidrog aktivt till att Kung Leopold i Belgien fick ge upp sin groteska förvaltning av Belgiska Kongo. Joseph Conrad ådrog sig en febersjukdom och fick gå i land. Resten av livet försörjde han sig som författare, med ständiga hälso- och ekonomiska bekymmer. Han hämtade sina motiv företrädelsevis från havet, men de handlar om det moraliska val som varje människa måste göra själv. Han var vid sin död 1924 en av de riktigt stora författarna på det engelska språket, och det är desto mer märkvärdigt, eftersom det inte var hans modersmål, utan hans tredje språk.

Bortsett från varsin formidabel mustasch, med sina dramatiska och oerhört innehållsrika liv bakom sig, vad hade dessa tre intellektuella giganter gemensamt? Jo en pessimism, som direkt får betecknas som svartsyn. Hade det varit dem förunnat att komma tillbaka för att bese sakernas tillstånd i världen i dag, så hade de säkert sagt; Den mänskliga naturen förnekar sig inte. Girigheten och förslagenheten är en ofrånkomlig del av den människans skäl. Ondskan kan inte utrotas, bara hållas i schack.
Ingen av dessa trodde, mig veterligen, på ett liv efter detta.
Vi som fortfarande är här, vi bör följa deras exempel, och medan vi kan, verka för en värld som är anständig att leva i. Det kan ske genom att man tillåts arbetar för egen vinning och förkovran, men att detta sker utan att tära på andra. Då måste vi få politiker, som ser till att det finns hjälp och stöd för dem som misslyckas, och som stävjar de värsta avarterna av syltburksbeteende och inte själva tar för sig, men de måste också lära sig att avstå från att styra och ställa med tillvaron för dem som inte bett om det.
Får vi det efter höstens val, kanske man kan skjuta pessimismen och svartsynen framåt i tiden ännu ett tag. Då blir det fortfarande roligt att äta, dricka, sjunga och dansa, och njuta av livet.
1:27 PM [5 kommentarer]

arkiv
2013-6 | 2013-4 | 2013-3 | 2013-1
2012-12 | 2012-11 | 2012-10 | 2012-9 | 2012-5 | 2012-4 | 2012-3 | 2012-2 | 2012-1
2011-12 | 2011-10 | 2011-7 | 2011-5 | 2011-3 | 2011-1
2010-12 | 2010-11 | 2010-10 | 2010-9 | 2010-8 | 2010-7 | 2010-6 | 2010-5 | 2010-4 | 2010-3 | 2010-2 | 2010-1
2009-12 | 2009-11 | 2009-10 | 2009-9 | 2009-8 | 2009-7 | 2009-6 | 2009-5 | 2009-4 | 2009-3 | 2009-2 | 2009-1
2008-12 | 2008-11 | 2008-10 | 2008-9 | 2008-8 | 2008-7 | 2008-6 | 2008-5 | 2008-4 | 2008-3 | 2008-2 | 2008-1
2007-12 | 2007-11 | 2007-9 | 2007-8 | 2007-7 | 2007-6 | 2007-5 | 2007-4 | 2007-3 | 2007-2 | 2007-1
2006-11 | 2006-10 | 2006-9 | 2006-8 | 2006-6 | 2006-5 | 2006-4 | 2006-3 | 2006-2 | 2006-1
2005-12 | 2005-11 | 2005-10

Bloggning tillhandahållen av blogga.nu

74116