|
2006-mar-28
blogg37 utomjordingar
. Blogg 37 Utomjordingar:
I det närmast oändliga universum borde det rimligtvis finnas ett mycket stort antal planeter eller månar, där liknande förutsättningar för någon form av liv, som finns på vår jord, föreligger. Att dessa livsformer skulle vara just i fas med vår, minskar naturligtvis numerären dramatiskt, men eftersom man rör sig med stora tal, återstår fortfarande ett stort antal möjliga platser där liv, som liknar vårt, kan ha uppstått. Att de skulle kunna eller ha möjlighet att ta kontakt med oss är således ohyggligt osannolikt, men ändå möjligt.
Låt oss företa tankeexperimentet att så blir fallet. Någon figur av det mera avancerade slaget dyker upp och börjar intresserat studera jordens olika arter. Eftersom de har lyckats med vad vi människor ännu inte har klarat av, det vill säga att ta kontakt med en annan civilisation än sin egen, får man förutsätta att deras utveckling ligger många steg före vår egen.
Denna livsform kommer då förmodligen särskilt att studera de mänskliga aktiviteterna på ena eller andra viset, och man får förmoda att någon form av slutsatser om nivån på vår utveckling kommer att registreras, som kanske ser ut på följande vis:
1. Människorna ägnar sig i förvånande stor utsträckning åt meningslös dyrkan av olika bisarra religiösa fenomen, med en till fanatism gränsande frenesi, vilket i vissa fall tar sig direkt aggressiva och våldsamma uttryck. Någon som helst positiv verkan av dessa aktiviteter kan inte registreras, utan de får betraktas som slöseri med tid och ansträngning
2. Människorna fördriver oerhört mycket tid, som skulle ha kunnat användas till gagn för den egna arten, till fantastiskt meningslösa saker, såsom sång, musik, dans, mat och dryckesorgier. Det verkar ändå ha en lugnande effekt genom att förnöja och roa.
3. Människorna tycks medvetna om vissa matematiska och statistiska samband som gäller universellt
4. Människorna känner till den i universum generella principen om hur olika livsformer utvecklats genom en remarkabel upptäckt av en man som heter Charles Darwin. Det verkar dock som ett stort antal människorna inte inser betydelsen och konsekvenserna av denna upptäckt, utan framhärdar, i en enfaldig form av religiös nit, att tro på att livet har uppstått, som ett resultat av sina skapade belätens tidigare aktivitet.
Ja så kan det gå till om vi får oväntat besök. För övrigt tror jag att denne, en av mänsklighetens allra största vetenskapliga gigant, Charles Darwin säkert hade uppskattat att koppla av med, och njuta av en Wagnerföreställning, men jag är mera tveksam om han hade härdat ut att behöva bevittna en bandymatch
12:15 PM
[21 kommentarer]
2006-mar-19
blogg 36 mer Wagner
BLOGG 36 Mer Wagner
Siegmund dyker sårad och utmattad upp hos Hundings maka Sieglinde. Hon pysslar kärvänligt om honom. Hunding, den mansgrisiga grobianen, dyker upp, och ifölje gästfrihetens lag låter han motvilligt Siegmund stanna. Sieglinde häver i Hunding en sömndryck, och visar sedan platsen där Wotan, allguden, med en jädra smäll tryckt fast ett svärd som ingen därefter lyckats dra upp igen. Nu blir det krångligt, men försök att hänga med.
Utan att veta om det, är Siegmund och Sieglinde tvillingar och barn till Wotan och en okänd dödlig kvinna. En dag när far och son, Siegmund och Wotan, var ute och larvade i skogen kom Hunding och slog ihjäl modern och rövade bort Sieglinde som han också gifte sig med. Wotan, svikaren, sticker fegt iväg och lämnar Siegmund ensam och olycklig att klara sig själv, vilket han också gör men ganska dåligt.
Siegmund sliter nu upp svärdet hemma hos paret Hunding, och han och Sieglinde drar. Gissa om Hunding blir ”pissed off,” när han så småningom vaknar.
I Valhall, Wotans vräkiga palats, pågår diskussionen för fullt om vad att göra med Siegmund. Nu dyker de så kallade valkyriorna upp. Dessa, nio till antalet och normalt sysselsatta med att plocka döda hjältar på slagfältet f.v b. till Valhall, är resultatet av Wotans tidigare snedsprång. Han var en sorts forntida häradsbetäckare eller ”womenizer,” vilket blir desto pikantare eftersom hans hustru Fricka är äktenskapets och trohetens gudinna. Hans favoritvalkyria Brünnhilde får i uppdrag att hjälpa Siegmund när Hunding kommer ikapp. Inför det beskedet snedtänder Fricka fullständigt, och rasar, som det heter på kvälstidningsspråk, över att Wotan inte reagerar på detta äktenskapsbrott och tillika blodskam, eftersom Sieglinde under tiden blivit på smällen. Wotan visar sig nu vara en ryggradslös krake, och han tar tillbaka och hävdar motsatsen. Brünhillde får i stället uppdraget att se till att Hunding fixar Siegmund för gott. Hon går för att göra som farsgubben vill, men bevekas av Siegmunds och Sieglindes öde, och förklarar sig villig att hjälpa dessa båda. Nu är det Wotans tur att flippa, så han ingriper i striden, och tar Siegmund, sin son väl att märka, av daga utan knus, och även Hunding får bita i gräset. Wotan är av naturliga skäl galen av ilska över sin uppstudsiga dotter, och förföljer henne och Sieglinde. Brünnhilde skickar den gravida Sieglinde, vars barn redan är döpt till Siegfried, med det trasiga svärdet, till jätten Fafner, som i form av en stor orm vaktar Rhenguldet.
Mötet mellan Wotan och hans trottsiga dotter blir dramatiskt. Han dömer henne till att återgå till människornas dödliga skara, och hon skall nu giftas bort med en slusk, som skall ha henne att diska och städa och ställa upp när det behövs. Brünnhilde lirkar med gubben som ändrar sig igen (sic) och söver ner henne. Hans fixare och allt i allo Loge, tänder en rejäl brasa runt henne, som garanterar att endast en hjälte kan ta sig igenom och framföra ett eventuellt frieri.
När man ser operan Valkyrian får man en svindlande känsla av nutid. Tänkar man sig Göran Persson som Wotan faller allt på plats. Det enda som skiljer den hopplösa röran och alla ändrade besked och svikna löften på operascenen från den politiska verkligheten i dagens Sverige är musiken. Dagens eländiga politiska trixande och fixande ackompanjeras av schlagerfestivalens erbarmliga toner, medan operascenens mansgriseri och svek avnjuts tillsammans med Wagners storslagna musik. Gissa vilket som är mest tilltalande?
I höst återkommer både Göran och Wagner med varsitt nytt drama. Det är lika spännande hur det kommer att sluta i bägge fallen.
1:09 AM
[11 kommentarer]
2006-mar-15
blogg35 Wagner
Blogg 35 Wagner
Rhenguldet vaktas av Rhendöttrarna Flosshilde, Wellgunde och Woglinde. Dvärgen eller Nibelungen Alberich kan tänkas sig ett nummer med någon av döttrarna, men dom ställer inte upp, och besviken förbannar han kärleken och snor guldet.
Under tiden står överkuckun Wotan och hans fru Fricka och spanar in sitt nya skrytbygge Valhall, som de bägge entreprenörerna tillika jättarna Fasolt och Fafne har byggt. Wotan har lättsinnigt lovat dem Freia, ungdomens och kärlekens gudinna, som betalning, med den fiffiga baktanken att halvguden och fixaren Loge skall ordna ett utbyte i sista minuten. Det skiter sig för Loge så Jättarna släpar iväg med den villt protesterande Freia, trotts att åskguden Donner och hans hejduk Froh valhänt försöker ingripa.
Under tiden har dvärgen Alberich med hjälp av sin smideskunnige broder Mime låtit göra en ring av delar av Rhenguldet som gör honom till världens härskare samt en hjälm som gör att han kan bli osynlig eller förvandla sig till vad han vill. Loke, som fått nys om saken kommer till Alberichs place med självaste Wotan i släptåg. Listigt får dom Alberich att demonstrera hjälmens förmåga genom att han förvandlar sig till en groda. Detta är inte bara dumt, utan direkt kodumt. Alberich blir raskt infångad och får ett anbud som inte kan avvisas. Antingen avstå från allt guld inklusive ringen, eller dö. Alberich väljer att leva, men innan han går hinner han uttala en förbannelse över ringen.
Nu infinner sig jättarna med Freia, och byter ut henne mot allt guld inklusive ringen, trotts att Fasolt blivit förälskad i Freia. Det finns, av åtbörder och gester skäl att misstänka att hon, skam till sägandes, också har varit förstående och släppt till.
Jättarna börjar genast bråka om ringen, och Fafne slår helt resolut ihjäl Fasolt.
Detta tycker Gudarna är helt i sin ordning och glada och nöjda att Freia är tillbaka och skänker dom evig ungdom, tågar de skrattande iväg över bron Bifrost till sitt nybyggda Valhall. Loge stannar kvar och städar upp, genom att tända eld på hela det återstående rasket. Rehndöttrarna klagar i fjärran över det förlorade guldet, som Gudarna använde som vilka bonuspengar som helst. För Guldet lät de bygga det bekväma och tjusiga Valhall, inklusive swimmingpool, bastu vid stranden, segelbåtsdjup vid bryggan och en hänförande utsikt över omgivningarna. Kan inte beskrivas måste ses.
Hade man inte vetat att Rhenguldet hade urpremiär 1869, skulle man kunna tro att Wagner hämtat sin inspiration från Försäkringsaktiebolaget Skandia.
Dessa forntida Gudar beter sig sveklöst och i egen vinning, precis som dagens giriga direktörer eller politiker, omgivna av tjänande andar, småfifflare och godtrogna. Resultatet blir till slut Ragnarök, men då gäller det bara att vara långt borta och med feta tillgångar på banken, samt att ha kompetenta advokater till sitt förfogande.
Mark Twain sa, efter att ha besökt Festspelen i Bayreuth: ”Wagners musik är mycket bättre än den låter, och bortsett från sången var det hela riktigt njutbart.” Det är roligt, men alls inte rättvist. Rhenguldets speltid är två och en halv timma utan paus, men det upplever man som tjugo minuter. Wagners musik kan inte beskrivas, den måste upplevas.
11:32 PM
[5 kommentarer]
2006-mar-13
blogg 34 Den vita skiten
Blogg 34 Den vita skiten
Åtminstone jag är trött på all förbannad snö. Vid den här tiden på året skall det vara barmark, fåglarna skall kvittra i träden, och de soliga helgerna skall man tillbringa skrapande sin båt, drömmande om den annalkande sommaren.
Någonting har hänt, som gör att tiden är ur led.
Följande möjliga förklaringar är tänkbara
1. Bomben, men det är lite länge sedan, och vi har haft många normala vårar sedan dess
2. Den globala uppvärmningen och eldningen med fossila bränslen. Ja nu kan ni sitta, eller skall man kanske säga glida runt, med era stora bensinslukande monsterbilar och skämmas. Vi som åker hybridbilar, och använder bergvärme framstår idag som dygdemönster och ansvarstagande goda samhällsmedborgare. Det känns skönt.
3. Det mannliga övervåldet och förtrycket av kvinnorna. Jag får inte ihop det här, men jag anar att det säkert finns någon som kan vränga till något i denna riktning, varför jag tar med det för säkerhets skull. Man vill ju gärna vara politiskt korrekt.
4. Göran Persson och det socialdemokratiska partiet. Kylan och snön måste betecknas som inget mer eller mindre än en skandal, och eftersom socialdemokraterna har specialiserat sig på skandaler får man förmoda att någon på partihögkvarteret är inblandad i även denna förargelse av närmast global omfattning. Detta kan kosta dig makten och härligheten Göran! Eh…….förresten härligheten kanske stannar kvar ändå, även om det, som det sägs, är makten som lockar
5. Det borgerliga blocket. Möjligen ett utspel av de socialliberala konservativdemokratiska samlingskoalitionsreligiösa glesbygdsromantiska tätortspartiet, som gör ett heroiskt försök att sätta sig bekvämt bakåtlutat mellan två stolar. Ett vinnande koncept, som utövar en oemotståndlig lockelse, särskilt på Stockholmare, som är motståndare till den av dom själva mycket omtyckta trängselavgiften.
6. Leif Silbersky. Han kanske inte är skyldig till detta, men han brukar kunna försvara vad fan som helst, så det skulle vara roligt att höra hur han får ihop det här.
7. Gud. Detta argument lider av att han är död, och därför inte kan vara skyldig till något sådant. Ungefär som Slobodan Milosevic, som går och dör just när det skall till och hända något.
8. Allah och hans profet Muhammed. Ett tveksamt förslag, alldenstund snö var ett i det närmaste okänt begrepp i den del av världen där åtminstone Muhammed växte upp. Snö som argument smäller således inte särskilt högt, om uttrycket tillåts.
9. Norrmännen, som är sura på att dom fick färre medaljer i vinterolympiaden. Dom har onekligen en bra anledning att jävlas, men jag tror inte att dom behärskar tekniken. Vädergudarna förstår varken bokmål eller nynorsk.
10. Finnarna, ja ni vet varför. Kanske det mest troliga trotts allt. Dom är inte dumma finnarna. Kanske har det något med deras rökbastu att göra. Jävla surfinnar som ställer till det för oss, men en viss motvillig beundran måste man hysa.
Så får vi då slira vidare med livet som insats varje gång vi vågar oss utanför hemmets hank och stör.
Vi som stammar från Göteborg, kallar snön med rätta för den vita skiten.
12:04 PM
[8 kommentarer]
arkiv
2010-8
|
2010-7
|
2010-6
|
2010-5
|
2010-4
|
2010-3
|
2010-2
|
2010-1
2009-12
|
2009-11
|
2009-10
|
2009-9
|
2009-8
|
2009-7
|
2009-6
|
2009-5
|
2009-4
|
2009-3
|
2009-2
|
2009-1
2008-12
|
2008-11
|
2008-10
|
2008-9
|
2008-8
|
2008-7
|
2008-6
|
2008-5
|
2008-4
|
2008-3
|
2008-2
|
2008-1
2007-12
|
2007-11
|
2007-9
|
2007-8
|
2007-7
|
2007-6
|
2007-5
|
2007-4
|
2007-3
|
2007-2
|
2007-1
2006-11
|
2006-10
|
2006-9
|
2006-8
|
2006-6
|
2006-5
|
2006-4
|
2006-3
|
2006-2
|
2006-1
2005-12
|
2005-11
|
2005-10
|
